Mitt livs värsta dag alltså.. Gud det var så hemskt! Pelle(katten) var ju redan inlagd när vi kom. Han hade inga krafter.. Vi försökte ställa han upp men han föll direkt. Gud det var så synd om honom! Han tittade in i mina ögon med en sorgsen blick. Jag var såå känslig och börja gråta. Ni ska bara veta hur jobbigt det var. Han har funnits i mitt liv i 9 år nu. Han var nog mitt sista djur eftersom jag är allergisk nu. Vi fick lite tid med han sen kom väterinären och skulle fråga vilken beslut vi tagit.. Men han led ju stackarn så vi avliva han, för hans skull! Jag kunde inte vara kvar i rummet när hon tog sprutan så jag väntade utanför tillsammans med lillasyster Ida. Sen fick vi gå in och kolla.. Det var så jag bröt ihop alltså, shit jag kan inte förklara känslan.. Att se min lilla bebis med koko ögon och tungan ute i famnen på gråtande Eva. Det var de hemskaste jag nånsin gjort. 16 september 2000 - 7 oktober 2009. Rest in pease min bebis Pelle.