så gott som allt..
God morgon!
Jag är ett jäkla dåligt humör. Jag är så himla arg.. På vad undrar ni?
ja de ska jag tala om för er, ALLT! så gott som allt..
För det första. Jag är nog den mest ärliga människan på jorden skulle jag tro. Jag skulle aldrig ljuga för en människa som har fått sin tillit till mig. Eller vilken människa som helst egentligen. Det finns inte på kartan. Hellre då att man säger sanningen hur mycket den än skadar, sårar eller hur pinsamt de än är. Men sen att de finns människor som är oärliga och ljuger är en sak, men då är ju frågan. Vem är det som förlorar i längden? Jo den oärliga. Vad får den då för rykte? Vad får vännerna för uppfattning om man är oärlig och ljuger. För en sak jag lärt mig.. Sanningen kommer alltid fram. På ett eller annat sätt så kommer den alltid fram. De är synd om dom som inte förstått det än!
För de andra så är jag sjukt less på lögner och "fejk" människor. Sånna som låtsas vara en bra människa, visar aldrig att man är en bad person, utan att sanningen kommer fram från annat hörn. Man får tillit till personen och sedan förändras allt, helt plötsligt.
För de tredje. Varför är dagens ungdomar så himla omogna? Herregud, jag förstår mig inte på dom. Snacka skit bakom ryggen på folk, istället för att komma fram och säga sanningen till den person man har nått emot, som en vuxen människa. Är man 17 18 år så tycker jag att man borde växt till sig lite och mognat med åren. Men för vissa är de svårt. och alla dessa humörsvängningar som folk har, snälla.. Har man inte lärt sig hantera dom vid 17 18 års ålder?
För de fjärde. Grupptryck! Jag hatar att se och lyssna på människor som bara är inne i detta grupptryck. Folk som är en person som dom egentligen inte vill vara, innerst inne! Men som sagt.. Borde man inte växt ifrån det vid 17 18 års ålder? snälla..
Gör nånting åt era liv. De är dags för en förändring om du inte har koll på ditt liv. Ta och tänk efter, är detta jag?
Jag är även väldigt trött på att höra andras problem som egentligen inte är problem. Jag skulle inte kalla det problem iallafall. Kom till mig om de är ett riktigt problem, inte om de är nå fjant som är överklarat på nån timme liksom. Jag har mina egna problem. En stor tyngd på mina axlar som jag sakta men säkert håller på släppa. Do you get it?
Jag är ett jäkla dåligt humör. Jag är så himla arg.. På vad undrar ni?
ja de ska jag tala om för er, ALLT! så gott som allt..
För det första. Jag är nog den mest ärliga människan på jorden skulle jag tro. Jag skulle aldrig ljuga för en människa som har fått sin tillit till mig. Eller vilken människa som helst egentligen. Det finns inte på kartan. Hellre då att man säger sanningen hur mycket den än skadar, sårar eller hur pinsamt de än är. Men sen att de finns människor som är oärliga och ljuger är en sak, men då är ju frågan. Vem är det som förlorar i längden? Jo den oärliga. Vad får den då för rykte? Vad får vännerna för uppfattning om man är oärlig och ljuger. För en sak jag lärt mig.. Sanningen kommer alltid fram. På ett eller annat sätt så kommer den alltid fram. De är synd om dom som inte förstått det än!
För de andra så är jag sjukt less på lögner och "fejk" människor. Sånna som låtsas vara en bra människa, visar aldrig att man är en bad person, utan att sanningen kommer fram från annat hörn. Man får tillit till personen och sedan förändras allt, helt plötsligt.
För de tredje. Varför är dagens ungdomar så himla omogna? Herregud, jag förstår mig inte på dom. Snacka skit bakom ryggen på folk, istället för att komma fram och säga sanningen till den person man har nått emot, som en vuxen människa. Är man 17 18 år så tycker jag att man borde växt till sig lite och mognat med åren. Men för vissa är de svårt. och alla dessa humörsvängningar som folk har, snälla.. Har man inte lärt sig hantera dom vid 17 18 års ålder?
För de fjärde. Grupptryck! Jag hatar att se och lyssna på människor som bara är inne i detta grupptryck. Folk som är en person som dom egentligen inte vill vara, innerst inne! Men som sagt.. Borde man inte växt ifrån det vid 17 18 års ålder? snälla..
Gör nånting åt era liv. De är dags för en förändring om du inte har koll på ditt liv. Ta och tänk efter, är detta jag?
Jag är även väldigt trött på att höra andras problem som egentligen inte är problem. Jag skulle inte kalla det problem iallafall. Kom till mig om de är ett riktigt problem, inte om de är nå fjant som är överklarat på nån timme liksom. Jag har mina egna problem. En stor tyngd på mina axlar som jag sakta men säkert håller på släppa. Do you get it?
Kommentarer
Trackback