förut är inte nu
Shit shit shit. När ska människor växa upp tro? NÄR?!
Jag orkar inte med alla tönterier längre! Tjaffa om det minsta bekymret livet har att erbjuda ungefär. Ibland undrar jag om jag verkligen är en 93a. Jag känner mig så mycket äldre och så mycket mer mogen i sinnet.
Förut vart jag himla irriterad på småsaker. Det blir jag än idag, men till en viss gräns. Med måtta! Man ska inte lägga sig i andras saker så mycket. Dom måste få sköta sitt eget, på sitt eget sätt. Låt dom göra det för sjutton! och då helst utan att du ska lägga dig i.
Förut kunde jag kommentera till människor att dom såg dåliga/roliga ut. Så gör man inte. Det är väl töntigt, och himla onödig. Till vänner säger jag alltid som jag tycker. Har dom en för utvikande tröja exempel så slänger jag alltid ur mig en kommentar som passar in med det jag tycker och tänker. Så får dom själva avgöra valet. Men dom förstår mig. Jag gör det för att vara snäll. Sluta säg saker till människor som ser lite annorlunda ut. Det ligger alltid en förklaring bakom som dom förmodligen inte kan rå för!
Hålla på playa runt.(byta kille varannan vecka ungefär) Inte min grej. Det är töntigt, absolut. Äckligt om inte annat! Jag förstår inte vitsen med det hela. Så kanske man gjorde förr. Men nu har man väl mognat på sig i sinnet? Eller? Jag pratar såklart om er. Jag har gjort det absolut.
Så vad vill jag nå?
Jo sköt ditt eget. Strunta i andra och stay clean!