Det känns som allt kommer bli som förut..

Minns känslan från när jag var liten. Jag kände sånt hat, ilska och avsky. Det var därför jag stack. Jag känner samma sak nu. Hat, ilska och avsky!

Men hur man kan hata personer som står en så nära? Ja de är inte så svårt. Jag kan hata ena dagen och den andra dagen är det lugnt igen. Men jag känner fortfarande detta hat och avsky! Detta hat jag inte längre orkar med. Denna ilska känner jag igen. De är inte bra. Är de inte jag som blir sårad så är det definitift någon annan.

Men nu känner jag att.. Det får bli som det blir. För just nu är det jag som blir sårad. Till vilken anledning? Jag gör ingenting fel. Det är inte jag som ska bli sårad. Jag sticker helt enkelt.. Jag struntar i vem som blir sårad härnäst. Bara det inte är jag. Nu har jag fått mitt.. Detta var droppen


Jag vet att Agneta, Jimmy och Helen.. Släkt och pappas vän, att ni läser detta!
Jag önskar ni förstod hur jag känner. Hur familjen går i krash.. De är ingen som vet! Endast jag själv som ser det. Jag önskar allt vore annorlunda.. 

Jag skulle växa av en egen lägenhet. Jag skulle växa av ett mirakel.
Det är det som behövs, jag ser en lösning. Hoppas de är fler som gör det.