Vila i frid morfar.
Det här är overkligt. Det känns så konstigt.
"Mamma, jag har en obehaglig känsla av att någon kommer dö i snar framtid". Detta var mina ord för mindre än 2 månader sen. Jag får rysningar i kroppen. Det kunde inte stämma!! Det gjorde det.
Idag 10 april 2011 lämnade morfar oss. Med djup sorg och tanke till restrerande familjemedlemmar ska vi klara detta. Tillsammans!
Vi har haft med och motgångar. Tyvärr avslutade vi detta mitt i en motgång. På ett sätt kände jag att jag var långt ifrån färdig. Men på det andra sättet kände jag att jag var färdig för länge sen. Försök sätt er in i min situation för en minut. Att som barn ha en underbar morfar som man älskade, hade roligt med och gärna åkte och hälsade på ute på landet med alla katter och höns. Man ville ha sin morfar där på sina kalas. Till att känna att man inte har någon morfar längre. Fast han då var vid liv. De senaste 10 åren har våran relation vart skör. För mig har du hängt på en tunn, tunn tråd. Nära på att släppa! Det har sina anledningar. Nu tänker inte jag prata illa om de döda. Just nu försöker jag minnas de fina minnerna vi hade tillsammans, jag försöker glömma det senaste åren. Även fast dom ligger ibakhuvet och sårar. Jag vet inte om jag ska gråta. Det är klart jag gråter. Men vilka av vilka känslor? Jag finner detta obeskrivligt. Ska jag gå på begravningen? Faktiskt är jag osäker på det. Varför jag tvivlar är pga det senaste åren. Det har hänt många incidenter som sårat mig på djupet, jag har vart riktigt arg och djup besviken.
Men anledningen att jag vill gå på begravningen är att
jag vill säga förlåt,
jag vill säga jag älskar dig morfar,
jag vill säga farväl.
Fuck det här är jobbigt! Sov sött morfar Kent. 521025-110410 59år :(
"Mamma, jag har en obehaglig känsla av att någon kommer dö i snar framtid". Detta var mina ord för mindre än 2 månader sen. Jag får rysningar i kroppen. Det kunde inte stämma!! Det gjorde det.
Idag 10 april 2011 lämnade morfar oss. Med djup sorg och tanke till restrerande familjemedlemmar ska vi klara detta. Tillsammans!
Vi har haft med och motgångar. Tyvärr avslutade vi detta mitt i en motgång. På ett sätt kände jag att jag var långt ifrån färdig. Men på det andra sättet kände jag att jag var färdig för länge sen. Försök sätt er in i min situation för en minut. Att som barn ha en underbar morfar som man älskade, hade roligt med och gärna åkte och hälsade på ute på landet med alla katter och höns. Man ville ha sin morfar där på sina kalas. Till att känna att man inte har någon morfar längre. Fast han då var vid liv. De senaste 10 åren har våran relation vart skör. För mig har du hängt på en tunn, tunn tråd. Nära på att släppa! Det har sina anledningar. Nu tänker inte jag prata illa om de döda. Just nu försöker jag minnas de fina minnerna vi hade tillsammans, jag försöker glömma det senaste åren. Även fast dom ligger ibakhuvet och sårar. Jag vet inte om jag ska gråta. Det är klart jag gråter. Men vilka av vilka känslor? Jag finner detta obeskrivligt. Ska jag gå på begravningen? Faktiskt är jag osäker på det. Varför jag tvivlar är pga det senaste åren. Det har hänt många incidenter som sårat mig på djupet, jag har vart riktigt arg och djup besviken.
Men anledningen att jag vill gå på begravningen är att
jag vill säga förlåt,
jag vill säga jag älskar dig morfar,
jag vill säga farväl.
Fuck det här är jobbigt! Sov sött morfar Kent. 521025-110410 59år :(
Kommentarer
Postat av: Helen Persson
Hej carro! Tänker på dig,tråkigt med din morfar :( och vad unga han var,inte kul alls. tråkigt att ni inte hade sån bra kontakt,men morfar är ens morfar. Hoppas du mår bättre snart! Vi ses väl en sväng på Lördag när vi ska fira farsan din 40-taggaren hahaha nu är det hans tur och fylla jämnt! ska bli kul ha de kramiz :)))
Trackback
